Skogsflickan börjar så här:
Den stora eken stod alldeles stilla på kullen i det kalla grynigsljuset. Såklart. Det var ju en ek. Det såg ut som om blixten hade slagit ner i trädets krona. Många grenar var knäckta och skadade. Men den levde.
Jag tycker att boken börjar lugnt, inte att man hamnar direkt i en strid, utan det är en lugn och bra bokstart.
Författaren (Niklas Krog) ville nog att man skulle se den där eken klart och tydligt i huvudet. Han ville nog också att man vill läsa klart beskrivningen och sen börjar en ny sak man vill läsa klart.
// Jonte
Ja, det tror jag också och visst kan man se eken framför sig! Bra inlägg med bra reflektioner/ Malin
SvaraRadera